Retardsunites

Jag har insett en sak. Jag drar mig ifrån "polare" när jag känner mig nervös och stressad. Jag föredrar för någon anlednig att sitta ensam framför datorn snarare än att sitta tillsammans med klasskompisarna och "hare kul". Det handlar om att man inte vill sitta och leka snäll och bekväm och lycklig och alltvaddetär när man egentligen inte alls mår så. Jag längtar istället efter att sitta med människor som jag känner mig helt bekväm med som man inte måste sätta upp en fasad framför.

Det hela är troligtvis ganska så dumt. Mår man dåligt så gör man ju sig knappast en tjänst av att skygga undan, men samtidigt så är alternativet inte sådär megalockande. Pest eller kolera anyone?

Jag antar att jag kommer att skygga en hel del innan jag kommit in i det hela och då kanske jag känner mig mer bekväm med mina nya bekanta.

Hursomhelst så vill jag bara göra en liten "shoutout" till er kära läsare. Säga att jag fortfarande lever och träglar mig igenom det som känns som mitt liv i repris. Hoppas ni har det bra där ute och kanske slänger en och annan dua åt mitt håll. ;) Ses snart mina älskade!!

/Samar