Mia familia
Känns som att jag borde bli bättre på att planera. Börja plugga som ett fån på vardagarna och åka hem till mina kära på helgerna. Det hade varit så skönt! Dessvärre så lär jag inte kunna göra detta förren första kursen är avslutad och jag känner mig bekväm i att lämna allt som det är.
Jag har funderat på det ganska mycket. Mia familia. (Antar att det är så det stavas på spanska?) Jag saknar dom så mycket. Inte att prata med dom, utan att sitta med dom, krama dom, äta med dom, skämta med dom, tjafsa med dom och bara vara tillsammans. Jag insåg inte hur mycket jag saknat den fysiska kontakten förren min mamma och lillasyster kom hit under helgen. Jag ville bara ligga i min mammas famn hela dagen. Och när jag väl gjorde det brast det, gång på gång på gång. Detsamma med min lillasyster som för första gången på flera år gick med på att dela säng med mig. (På ett icke-weird sätt dvs.)
Just nu mår jag bra. Jag känner lugnet igen. Jag saknar såklart er jättemycket, mamma, Jasmin, Nada, pappa, Modi. Jag vill bara krama sönder er tills ni kvävs och förbli i den positionen i timmar. Jag vill bara vara med er.
Nu är det ju som det är och jag hoppas att jag klara mig ändå. Vem vet, med lite bättre planering så kanske jag kan träffa er oftare? (Kolla hur fint jag knyter ihop inlägget med att återkoppla till inledande fras.) Inshalla så går det att lösa. 
/Samar
=( förstår verkligen hur du känner. det är så svårt att flytta ifrån sin familj när man aldrig gjort det förut - men bara första gången. du kommer så småningom att komma in i plugget ännu mer, och lära känna fler i uppsala och jag tror att du till slut kommer att trivas så pass bra att tycker om avståndet till familjen =) lycka till, stor kram
Hej
du kommer över det där, det äär riktigt svårt i början, men med tiden som sagt, så kommer det bli bättre..håll ut...
som du s sa, när du kommit lite mer in i studieerna kan du planera o sen resa hem lite oftare, men än så länge får du bita ihop :)..kommer bli bra inshalla...
inshalla
Det är värst i början och sedan ju längre tiden går kommer du att klara dig bättre och bättre utan att du ser dem varje dag. Människor glider ifrån varandra i rummet och med tiden, det är som med stjärnor i det ständigt utvidgande universumet typ. Du kommer närmare personer i uppsala och kommer in i studierna och saknaden efter la familia blir mindre.
Kram
Man får ju nästan faderskänslor för dig :D
