Retardsunites

-när dessa kommer med posten.



/Samar

Eller det lilla som finns kvar av bloggen så att säga. Hur mår ni? Hoppas allt är okej där ute & att ni inte fått i abstinens nu när retardsunites gått och lagt sig ett tag. Jag är lite småledsen att jag sönderdissat bloggen som om den vore en smutsig trasa & jag ångrar även att jag "left you standing" så att säga.

Såhär dags tror jag att det är säkert att konstatera att bloggen blivit ett övergivet flak. Sanningen är att jag tycker det är skönt, men jag hoppas ändå kunna komma igång igen så småningom och bli den pånyfödda retardsunitisen. Det kanske kommer om en månad eller ett halvår, inte helt säker, men ni kan ju alltid ha kvar mig i minnet ett par månader och se om jag får igång flytet..

Hur är det annars då? Alltså med mig, inte er. Er bryr jag mig inte om. Jag mår bra. Ovanligt bra. Hösten var otroligt tuff & mörk och jag har verkligene fått kämpa med att växa in i min nya roll. Nu för tiden är inte livet ett helvette på heltid utan saker och ting flyter på relativt. Jag lovar, en gladare Samar har återfunnits. Nu när jag ändå är inne på ämnet kan jag passa på att tacka alla ert söta läsare som visat er stöd och vartannat. Hittade häromdagen en jättefin kommentar från "Amina från Malmö" som jag sparat och insåg att det faktiskt finns retard-tardians (påhittat ord för retardföljare) som förtjänar en exta shout out. Tack och bock till er!

Här är slutet på början eller början på slutet. Vi ses snart, ni vet hur det fungerar - samma tid, samma kanal. 



/Samar