Förkyld, punkterat cykelhjul och lussebullar

Är påväg att bli sjuk. Känner hur min snälla, goa hals börjar fightas med dumma, dumma bakterier. (Barnprogram-nivå på min beskrivning.) Hoppas det går över, orkar inte vara sjuk.

On another note, hade skitbrottom till skolan imorse (som vanligt). Hoppar på cykeln, hinner cykla sådär 100 meter innan jag känner att det är nått weird på gång med bakhjulet. Kollar bak och stirrar extremt förvirrat "Vad händer?!". Tog några sekunder innan jag förstod att det inte kommer att hjälpa om jag bara pumpar upp det super-skitsnabbt. Vette skjutton hur jag ska lösa detta. Finns ju verkstäder, men har hört att det går på 200-300 och jag har en känsla av att jag kommer att få stå själv och fixa/trixa med nya slangar och omöjliga påspänningar.

Which brings me to my third point, lussebullar. Såg i tidningen att det är extrapris på lussebullar på torsdag. Tydligen ska det kosta 1 KR för 1 LUSSEBULLE! Max 10 köp/hushåll. Tänk, jag ska få köpa TIO lussebullar för en tia! Asså jag längtar som tusan, kommer att åka och handla direkt efter skolan.

Fint osammanhängande. Tipikal Samar. ("Typical" enligt min mors uttal.)





/Samar

En idiot på resa

Såg världens roligaste program på SVT-play nyss. "En idiot på resa", sjukt roligt. Check it out!

/Samar

A-ha-ha-ha

resize image

Jag vet att rubriken antyder att jag fake-skrattar, men jag skrattar på riktigt, rakt ut. Skitkul faktiskt.

/Samar

Does that make me crazy?




Okej, snacka om Bettan-varning på denna bild.



/Samar

Tack Naddo

Tusen tack till fina Nada som var här med mig under helgen. Jag är så glad att du kom och uppskattar det FETA-MYCKET. Springa till bussar, käka "våfflor" och dricka rödvin (alkoholfri) i vittvinsglas. Shokran Nada, du är världens bästa.



/Samar

Idag kommer storasyster!

Jag vill le tills mitt ansikte exploderar. Herregud vad kul att Nada ska komma! Den finaste storasyrran i världen!! Hoppas vi har värdelns bästa helg tillsammans.


Hahaha, Naddo. ♥ (Kolla vad läskigt lik Yosef du är!)

/Samar

Strömmen har gått

Såklart så ska jag använda båda spisplattorna och ugnen samtidigt så att strömmen går. Åhh, typiskt Samarsak att göra. Jag får väl knacka på hos grannarna imorgon så de kan byta ut proppen.



/Samar

Magen kurrar och jag måste diska

Morgonens problem: Jag är yr och behöver energi i form av frukost. Jag har inte diskat på 3 dar. (Låter skitmycket men jag har inte lagat så mycket mat under den tiden heller..) Jag kan inte äta något förren jag diskat, för jag har inga rena "redskap" (typ gaffel, fat osv) att äta med. Så nu står jag här, med en kurrande mage och ett diskberg som jag måste ta mig igenom.

Ahh, livet som student är ju för gött.



/Samar


Vart är min familj?

Jag efterlyser Samars familj! Vart är ni och varför finner jag er inte på Skype? Förvirrad.com





/Samar

Ni vet vad dom säger va?



/Samar

Hejhopp-galopp



Tjabba alla glada! Hoppas allt är grymt där ute? Själv känns det som att jag skulle behöva få i mig lite käk, snarast. Funderade lite på vad jag skulle äta till middag, tror att jag kan vara lite mer fantasirik än igår (då jag åt pepparkakor till middag). Förhoppningsvis så kommer jag på nått snart, för magen kurr-kurr-kurrar. (Som jag brukade säga när jag var liten.) 

Btw, om det är någon där ute som känner till någon mat man kan laga snabbt, som kräver få ingredienser och lämnar minimalt med disk - let me know!

/Samar

Ledsen att jag övergav er så

Mitt liv är upp och ner - ut och in - bak och fram, på samma gång. Ändå så finns det något som är rätt, om bara en liten liten del. Som att jag har några blad av sturktur i all oreda och att det faktiskt känns rätt en och annan gång. Jag är förvirrad, bortappad och simmar i ett hav av osäkehet, men ändå tycks tiden gå, som den alltid gjort. Vissa dagar är jag helt knäckt över hur dålig jag känner mig, andra kan jag vara helt överlycklig över vad jag kan klara av.

Det känns som att jag är flera olika personer, som upplever saker och ting på helt olika sätt. Ibland känns det till och med som att jag inte är jag, utan att jag bara stirrar på Samar & hur hon lever sitt liv.

Min poäng är: Jag är hemskt ledsen över att behöva övege er, men sanningen är att jag har övergivit mig själv hälften av gångerna.

/Samar

Ikväll kommer far och bror!

Nu ska storstädas - Ikväll får Samar finbesök! SHITASSÅ! Denna helg kommer att bli galet härlig. Ska inte tänka på skolan en enda gång. Ska njuta av att ha pappa och Modi här ikväll, sen imorgon åker vi till Arlanda och hämtar upp min mamma. En bilresa till Sundsvall är morgondagens aktivitet och jag kommer hinna vara där i precis ett dygn innan jag måste tillbaka till Uppsala söndag kväll.

Känns så skönt att denna grymma helg börjar nu!



Hahaha, skulle ta en glad bild. Kolla min knytnäve, ser skitförbannad ut.

/Samar

En vanlig kväll på skype



/Samar


You're as good as the pills you pop

Köpte nya huvudverkstabletter idag. Äntligen kan jag leva utan att det gnager i min hjärna.



Tog lite före- och efterbilder:



/Samar

Värsta söt!



"Övergivna andungen Alice räddades bara några dagar gammal och togs om hand vid ett djurhärbärge i Devon, England. Men det räcker inte med värmelampor och mat – ungarna behöver sällskap av andra änder för att inte dö. Därför prövade vårdarna att sätta in en spegel. Knepet funkade. Alice kurar nu upp sig mot spegeln och får tröst av sin spegelbild."

/Samar

Ont i hövvä

Jag brukar nästan aldrig ha problem med huvudvärk, som tur är - men den senaste tiden har jag haft i mig alvedon som om det är godis. Hoppas det släpper snart för jag har bara en tablett kvar.

/Samar

Bipolära Samar

Mina humörsvängingar skrämmer t.o.m mig.

/Samar


Follow me on tfijtar

Till alla er där ute som inte kan få nog av att höra från mitt megaglamorösa liv - det finns mer att hämta! Jag kan lova att Samars tfijtar uppdateras oftare än bloggen, så om du tycker att hon är en halkass bloggerska som inte hör av sig tillräckligt ofta, chekerout. (Hur check-it-out lät på 2000-talet.)

/Samar

Älskar googlet

När all annan kurslitteratur, klottriga anteckningar och föreläsnings-bilder sviker så finns det alltid någon som står vid min sida. Denna någon kallas Googlet. Med T. Ja. ♥

/Samar


Detta ska jag klara

Nä, nu har jag gjort en planering. Jag ska verkligen kämpa nu, ge det mitt allt! Jag bryr mig inte om jag behöver knapra alvedon och kaffe i en vecka (måste btw införskaffa mer alvedon då 6 tabletter konsumerats på 2 dar). No more feeling like crap. Jag får göra mitt bästa av situationen och helt enkelt nöja mig om att skiter sig ändå.

Jag bara hoppas att jag har kvar denna motivation när det känns som körigast, det är då jag kommer att behöva det som mest. Inshalla ya rabb att detta blir en bra dag för mig och alla andra. Inshalla ya rabb att vi alla gör vårt bästa idag och tiden framöver.



/Samar

Vad händer?

Detta är inte ett hållbart levnadssätt. Jag inser att jag behöver hjälp för att klara mig. Man ska inte behöva känna såhär.

/Samar

Mitt huvud snurrar

Tror det kan ha något med mina läskiga panikattacker och det konstanta gråtandet att göra. Nu gör jag nog bäst i att ta en alvedon och lägga mig för dagen. Jag bara hoppas att paniken släpper tills imorgon för jag orkar verkligen inte mer. 



Ya rabb, hjälp mig att ta mig igenom detta. Hjälp mig att klara det som känns omöjligt. Amin.


/Samar

Nu sover jag

Inte bara för att jag är trött, utan för att jag mår dåligt av att vara vaken. Jag ber till Gud att allt känns bättre när jag kliver upp.



/Samar

Vem tusan bryr sig?

Jag undrar, finns det någon därute som faktiskt bryr sig om vad jag har att säga? Jag vet att folk (ni) brukade följa retardsunites förr då det var något av en humorblogg. Nu för tiden vet jag med all säkerhet att det blivit en deppblogg (med några få inslag av humor) och jag måste ställa frågan: Bryr "man" sig om detta eller är det bara onödigt babbel från min sida?

Lämna en kommentar, let me know what you're thinking.





/Samar


Tack Naddo ♥

Vill kasta ut en STOR shout-out till min underbara storasyster Nada! Du är så fin som lyssnar på mig när jag känner mig sjukt nere och bara ger och ger och ger uppmuntrande ord. Jag vet att du också mår dåligt av att jag mår dåligt och jag är riktigt tacksam över att du låter mig ventilera av mig, trots att du kanske behöver göra detsamma själv.

Jag vet att du saknar mamma lika mycket som jag gör just nu och jag är så stolt över att du pallar med Modi, Jasmin och pappa helt på egen hand. (Främst Mammut och Jass som kan vara riktiga djävulssyskon.) Du är den sötaste storasystern en mobbad, ensam, misslyckad trying-to-be-läkarstudent kan önska sig. Om jag var där hade jag kramatsönder dig tills du tappat andan, och sen hade jag även ropat på Mammut och Jassamin så dom kunde kramasöner dig ännu mer.

Allt kommer Inshalla att ordna sig tillslut. Tills dess får vi väl bara hålla hårt i hattarna (som vi egentligen då måste bära över sjalarna, vilket ironiskt nog kommer att leda till att vi bara vill få bort de fula hattarna ändå). Oavsett vad som händer så kommer vi att klara oss! (Och det finns en sak som alltid kommer att förbli: We will always have Maaaalltaaaaa!)






/Samar

True story

Inget är omöjligt. Det "omöjliga" tar bara lite längre tid.









/Samar

Nu mår jag sådär - pissigt - igen

En blanding av ångest, rädsla, stress och ensamhet. Panik.



/Samar

En påminnelse till mig själv

Jag ska försöka vara mer rädd om mig själv. Skydda mig från det som är ont och saker som inte vill mig väl. Ta tiden att reflektera över vad som är bra och faktiskt använda mig av detta.

Jag förstår att detta kanske låter som ogrundat babbel för er läsare, men detta skriver jag mest som en påminnelse till mig själv - och då spelar det inte så stor roll om ni förstår eller inte. :)

/Samar

Sleep over

Lämnade min lägenhet lite småspontant för att sova över hos en polare. Det är så skönt att man kan träffa lite annat folk ibland och inte bara yra runt i den lilla ettan hela dagarna. Livet leker med andra ord.

/Samar


Min dagsrytm är lite off

Så, såhär har min dag sett ut: Jag somnade igår 04.30. Klev upp kring 9 och duschade, diskade, städade samt packade mitt pick och pack. 12.30 cyklar jag till en skola som ligger nära (min kompis mamma jobbar där) och fick i mig lunch. 13.30 cyklar jag till stan för att köpa tjocksockar. 14.30 kommer jag hem utan tjocksockar. Åt lite kakor, däckade kring 15. 

Vaknade strax efter 18 och har svårt att avgöra hur jag ska gå vidare. Ska man kanske äta middag? Jag är inte alls hungrig, men med tanke på när jag åt sist så kan det kanske göra gott? Ska man kanske ringa hem och höra hur folket mår?

Aja, jag får väl klura på ett. Det ironiska är att jag troligtvis kommer att somna sent även idag och samma sak kommer att upprepa sig imorgon och dagen efter. Way to go Samar. Turning your day like that takes skills.



/Samar

Hets:

Har knaprat kakor nonstop. Är så sjukt sötsugen. Vill bara ligga i min säng och hetsäta tills jag exploderar.



/Samar


Kan ni tänka er

Det var 11 veckor sedan jag flyttade hit. Den 27 augusti för att vara exakt. Det är snart 3 månader! Herregud, jag är så stolt över att jag lyckats klara mig så pass länge.

Jag ska erkänna en sak. Häromdagen skulle jag räkna hur länge jag bott i Uppsala. Jag räknade fel (något jag inte upptäckt förren nu), och jag fick det till 5-6 veckor. Gud vad ledsen jag blev. Det kändes ju som att jag varit här så mycket längre (vilket jag faktiskt hade, något jag inte visste då) och jag kände mig så besviken över att det bara gått 1,5 månader. Jag hade fått höra att efter 3 månader är du "inne i det" - och 1,5 mån är precis halvvägs, inte mer, inte mindre.

Nu några dagar efter mitt missräknande kan jag känna mig väldigt glad över att det faktiskt är 11 veckor som gått. SKÖNT, nu är jag nästan över 3-månader-sträcket och jag kan känna redan nu att det faktiskt är helt OK här i Uppsala. (Hahaha, denna känsla kom då exakt efter att jag klarat första tentan..) Visst har jag studer där jag önskar att jag var i Sundsvall igen, men det är inte alls lika överväldigande som i början.

 

Jag tänker ge mig själv en ordentlig, sinnesjuk klapp på axeln. Jag har klarat 11 veckor av mitt nya liv. Am I tuff or what?!

/Samar


Nä, nu blir det snabbkaffe!

 

create avatar



/Samar

Dagens middag:

Pommes med ketchup! Och vem sa att variation var nyckeln?!

/Samar

Läst det - gråt i en timme - kom över det

Så idag fick vi tillbaka resultatet från vår första tenta. Planen var densamma som rubriken. Jag var så säker på att jag skulle bli underkänd. Kändes som att det var 5% chans att jag skulle klara det. Jag var så redo på besvikelse.

Alhamdullah! Alhamdullah! Jag klarade min första tenta! Jag klarade den! Det känns så skönt, att veta att man inte är sämst i världen. Att veta att man faktiskt kan klara av prövningarna som kastas på en! Så skönt att känna att jag inte stått och stampat på samma plats i veckor. Skönt att få veta att man faktiskt kan. Alhamdullah!

 

/Samar

Grovt sugen på en piggelin!



/Samar


It's not all bad

Jag inser att jag har en tendens att uppdatera bloggen när jag känner mig nere, men när jag faktiskt mår helt OK eller till och med BRA så rå-dissar jag bloggen. Nu ser jag att detta har gett en väldigt vinklad bild av hur jag träglar mig fram här i Uppsala och jag ville bara säga, it's not all bad.

Det finns väldigt trevliga och roliga stunder också. Vissa dagar är bra, andra lite mindre bra, ytterligare andra helt värdelösa, but hey - that's how it is. Jag vet att detta kommer att bli ett tufft år, jag har fått känna på det en hel del redan, det är väl bara att hålla huvudet högt och försöka ta sig genom både de sjysta och de (väldigt) osjysta dagarna.



/Samar

Vad blir det för mat?



Få se om jag inte kokar ihop lite riktig mat om ett tag.

/Samar

Utsatt.com

Åhh. Jag sitter på skolans bibliotek. Jag har inte med mig min egna dator utan sitter en snabbis vid en av lånedatorerna. Min mobil har i princip inget batteri kvar och jag är helt ensam. Det är bara skolböckerna och jag.

Jag vet att det säkert låter skitkonstigt när jag säger det, men sanningen är att jag känner mig extremt utsatt just nu. Helt ensam, helt övergiven. Egentligen är jag till och med rädd. Jävligt rädd.

Jag vill inte vara ensam. Jag vill inte vara rädd. Jag vill ha trygghet. Jag vill ha det som förr. Jag vill bara åka hem igen, ta den lätta vägen och ge upp.

Samtidigt så vill jag fightas. Stå på mig. Kämpa för min sak och inte ge vika så fort det blir svårt. Allt är svårt, hela min skolgång har varit både svår och prövande. Kunde jag klara det då så kan jag klara det nu.

Then again, det innebär ju att jag måste sitta här. Ensam, övergiven och utsatt.



/Samar

Vad är ditt problem?

Jag är ledsen och jag är liten. Jag är ledsen för att jag är liten och jag är liten för att jag är ledsen.

/Samar

Mama - Baba ♥

 

Försök hitta finare föräldrar än dessa. I dare you.

/Samar

Beslutsångest

Det här med att välja vilken mat jag ska köpa har blivit väldigt svårt. Eller, blivit och blivit, det har alltid varit svårt att ta beslut, men nu känns det mycket jobbigare än vad det var innan.

Jag står och stirrar på de frysta kycklingfilé-påsarna i 10 min. Jag inser att jag aldrig kan äta 1000g kycklingfilé (har ingen frys så måste laga allt på samma gång). Jag går över till fisk-frysdisken. Jag stirrar på olika typer av panerad fisk i 10 min. Jag inser att jag tog med mig en matlåda med just fisk från Sundsvall.

Jag fortsätter på samma spår och det slutar med att jag köper färsk kycklingkebab (typ strimlat, kryddad filé). Det roliga är att det är just denna kycklingkebab jag stirrat på så många gånger innan när jag handlat. Stirrat, funderat, övervägt, gått vidare.

Det har verkligen blivit så att jag får svårt att ta ställning för småsaker. Jag tvivlar och tvekar och har inte självförtroendet att bara köra på något. Hejsan Uppsala-Samar. Vad kul att du äntligen bestämt dig för vad du vill äta nu efter en timma i mataffären. Nu är det bara att åka hem och faktiskt ta dig tiden till att laga maten. Välkommen till nästa kapitel av "Samars matproblem."



/Samar

Som en fontän

Vad hände? Ena sekunder var allt okej, andra så brast det.

Jag kom tillbaka till Uppsala igår kväll. Tåget hoppade jag på i Sundsvall strax efter 20-tiden och jag lyckades faktiskt plugga fram till tågbytet i Gävle. Detta skulle bli en bra resa tänkte jag. När halva sträckan var avklarad och jag bytt tåg så vände allt helt plötsligt. Jag gråter och gråter men jag förstår inte varför. Sista biten är bara gråt on-again of-again. Och det fortsatte. På busshållsplatsen. På bussen. På gången mot min byggnad. I trapphuset. Tills jag passerat ytterdörren, då var tydeligen allt OK igen.

Denna morgon är fontänen tillbaka, med jämna mellanrum iallafall. Jag förstår inte. Jag förstår inte ens varför jag gråter. Jag förstår inte vad jag ska göra åt saken. Jag förstår inte vad det är tänkt att jag ska göra.

Min syrra sa till mig att inget är värt att må dåligt över, och jag håller med. Men ändå så tycker inte mina tårkanaler det.



/Samar

Visst är jag vacker?



/Samar

Kaotisk värld

Känns som att världens problem bara blir fler och fler. Vad tusan är det som händer nu för tiden?

/Samar

Can't keep my hands out the cookie-jar

Idag är det tydligen bakdag. Min syrra kallar det Eid-bak och det är väl det de är. Lägger upp lite bilder senare (kanske)... Se you later terminator!

/Samar

Hemma

Hej. Ville bara säga att jag är hemma i Sundsvall. Jag har det alltid så bra när jag är här men kan fortfarande inte skaka känslan av ängslan, oro och stress. Hoppas det går över.

Nu drar jag. Sköt om er.

/Samar

Middagsbjudning

Idag hade jag en gäst hemma! En gäst! Jag har någon hemma hos mig typ max två gånger i månaden. Fatta att jag är uppspelt över min enda gäst!

Det bjöds såkart på middag (pasta och spenatsås) samt efterrätt (japp, kladdkakan håller fortfarande måttet). Sen hade jag även lyxat till det med lite läsk och annat tilltugg. Mysfaktorn var såklart på hundra med levande ljus och radion spelandes i bakgrunden. Det hade ju lätt klassats som en date om det inte var en brutta som var självaste hedersgästen.

Mot kvällen (efter att vi var tvungna att springa ner en snabbis till tvättstugan) slog vi oss ner i soffan (aka. min säng) och kollade på filmen Brides Mades.

That is what I call a lyckad middagsbjudning.

/Samar

Bokat biljetter hem

Skönt, skönt, skönt det ska bli att åka hem. Har bokat biljetten från torsdageftermiddag till söndag kväll, kul va?! :D

/Samar


WHAT?! EN HACKER!

NÅGON HAR HACKAT SIG IN PÅ BLOGGEN OCH TAGIT BORT ETT INLÄGG. (Någon är direktkopplad till min lillebror Modi.) BRO, EJ OKEJ! EJ OKEJ! WAR. IS. ON.

/Samar

Vill gräva ner mig i en grotta - och stanna där.

Jag hatar plugg och pluggets mammas. (Som vi så fint brukar uttrycka oss.) Plugg är inte roligt. Plugg är inte lätt. Plugg är det som får dig att ifrågasätta meningen med livet och varför du överhuvudtaget gör det. Plugg är besvärligt och drygt och himlans himlans elakt. Och vet ni vad det värsta med plugg är? Så fort du förstått det, fått känslan "åh, detta kan jag", ja det är exakt då du ska gå vidare till den punkten det återigen blir svårt och besvärligt. Har jag sagt att jag hatar plugg?

Det känns som att jag har börjat om på 0 (noll) här i Uppsala. Som om jag aldrig gått i skolan en dag i mitt liv och att jag tvingas lära mig vad skolan innebär helt på nytt. Ni vet hur som säger att universitet är en helt annan sak, det stämmer. Ni vet hur dom säger att det är kul att lära sig. Ja, som sagt - den sekunden du förstår (dvs innan du tvingas gå vidare till nästa jobbiga del).

Jag kan knappt hantera det. "Hantera" är spot-on-ordet. Jag hatar plugg. Jag kan inte hantera plugg. Jag hatar plugg för att jag inte kan hantera plugg.

/Samar

Hej!

Borttaget.
Samar, kommer du ihåg gången du inte var min facebookvän längre?

Movits!



/Samar

Dagenefterkladdkaka







/Samar

RSS 2.0