Retardsunites

Visste ni om att jag fyller 18 på lördag? Ja, den 14:e maj. Känns lite weird, att bli arton. Jag kommer inte längre kunna säga "Jag har inget körkort pga min ålder." eller "Jag är fortfarande ung, inte ens myndig.". Inte för att jag har någon åldersnojja eller så, men tänk när jag fyller 19 och 20, om 1-2 år. Tänk om mitt liv inte "startat" förren jag blir 21, 22, 23. . Tänk om jag är ensam tills jag blir 30! Då kommer det inte spela någon roll att jag är läkare, kommer ändå inte kunna haffa mig någon under 45. 

Nu när jag tänker efter: Hade det inte varit typiskt? Att vara en ambitiös, naiv, brinnande 18-åring med stora drömmar framför sig. 18-åring som sliter med utbildningen i flera år, för att sluta helt ensam. Vid 30-års åldern börjar allt helt plötsligt att hänga och jag inser att jag är närmare pensionen än studenten. Det är då jag hamnar på en B-ig dateingsida där jag tillslut hamnar hos en 45-årig, elak (för ngn anledning är han elak, ja) snubbe som vill ha mig bara för att jag kan fixa honom gratis vård.