Retardsunites

Kan du ge tips på hur man klarar matten i gymnasiet? Går i MatteA och det känns som att jag inte förstår vissa grejer, men vågar inte fråga om hjälp (vill inte verka dum när alla verkar fatta). Tycker det är svårt, jag lägger knappt energi på det hemma för jag har liksom gett upp på mig själv..

Gud vad det känns som att jag inte är rätt person på att svara på detta. Det är så lätt att de tips till någon när man just klarat av en liknande situation, men sen när jag började här i Uppsala kan jag känna igen mig i det du skriver.

En sak du kan tänka på är att det är lika bra att du förstår i början, då blir det mycket lättare att hänga med framöver och du slipper känna att du bara vill ge upp. Jag förstår vad du menar med att inte våga fråga, men om du kan fråga din lärare när ni har eget arbete elr klasskompisen som sitter brevid dig. Du kanske till och med känner någon lite äldre som är bra på matte som kan förklara? (Jag har fått massor med hjälp av min pappa och jag själv brukade hjälpa mina yngre polare.) Med matte handlar det oftast om att inte ge upp så fort det blir svårt, jag menar - kolla tillbaka på ditt plugg, känns det inte alltid svårt i början och helt plötsligt så kan man allt?

Jag undrar hur det är att plugga läkarlinjen? Studerar du non-stop varje dag? Har du fritid? Hur känns det att bo ensam? Har du kommit någon nära i din klass? Vad är det som håller din plugglust uppe och ger dig motivation när du inte orkar studera? Eller är du en som älskar att studera? Har du tänkt på vilken inriktning du ska välja t.ex medicin, kirurg osv?

Wow, nu fick jag en fråga som präglar varje dag. Egentligen vill jag bara svara "Nej, inget går bra, allt är bajs" men det känns lite sådär småfult. Hur är programmet? Upp och ner. Överväldigande varvat med kul. Det är en extremt stor förrändring från vad jag är van vid och i vissa studer förstår jag inte ens varför jag är här.

Pluggar jag non-stop? Man kanske tror det, men nej. Plugget har blivit en aning kopplat till ångest för min del och i ärlighetens namn så klarar jag max 2 timmar typ varannan dag. Visst blir det bättre och bättre för varje dag
som går, men en så länge så fightas jag mycket med det.

Plugglust? Motivation? Hmm. Ja du. Det är inte alltid man håller den uppe om jag säger så. Vissa dagar ger jag bara upp. Andra kan jag faktiskt inse att detta är min dröm, det jag har slitit för i flera år och det enda valet för just mig. Det känns som att jag inte skulle nöja mig med något annat i livet, tänk att få den förmåga att kunna hjälpa människor som behöver min hjälp!

Inriktning? Det enda jag känner just nu är att jag inte vill bli något. Haha! Jag tror jag måste ta ett steg i taget här, ta mig igenom mina första år innan jag börja drömma. Förut ville jag bli kirrurg, nu känns det inte lika aktuellt.

Min högsta dröm är att bli läkare, men detta är inte helt problemfritt. Jag går första året på NV och har alltid haft ganska så lätt för skolan, varit "den smarta". Nu när jag har börjat i en ny klass så har jag märkt att det finns smartare personer än mig. Detta gör att jag får väldigt dåligt självförtroende och skolan går inte så bra för mig. Dessutom kan jag känna att jag blir avundsjuk på klasskompisar som får bättre än mig, även om dom är riktigt trevliga och så.

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Mina studier går bara neråt, även fast jag studerar jätte mycket!

Hej Samar för tre år sen. Vad trevligt att du är här! Were to start, were to start. Förrtom delen av att vara "den smarta" så förstår jag exakt vad du menar. Det är tufft, allt är nytt, man tvivlar på sig själv. Man ger och ger och ger men får inte det man kämpar för tillbaka. Jag kände helt ärligt att hela första året var så. Jag höll modet uppe, dels för att jag hade en dröm, men dels för att jag var så galet rädd för att misslyckas. Det var VÄLDIGT svårt, väldigt ångestladdat och jobbigt att hantera.

Det tipset jag kan ge är att du pluggar hårt, ger det ditt allt, men inser också att du har en gräns och att livet inte är över om du inte får A. (Själv fick jag nästan aldrig MVG, hade alltid ett snitt på VG tills de sista bitarna i kursen där jag lyckades höja mig. Detta beror ju också såklart på att det är så pass nytt. Sen ska jag också säga att det finns MYCKET som kan höja dina betyg som inte baserat på provresultat, nämnligen hur aktiv du är på lektionen. Visa att du vill förstå och kräv den hjälpen du behöver för att klara dig.)

Kom ihåg att allting ger sig med tiden och att du bara kan göra ditt bästa!

Vad har du för tips för en som är ovanligt skoltrött men har 3 år kvar på NV?

Kom ihåg varför du går just NV. Har du någon dröm om att fortsätta plugga någon gång i framtiden? Jag vet att det är småmesigt att tro att man ska försöka ha "framtiden" som motivation, men kom ihåg att allt du gör idag gör du för en anledning. OCH även om du inte har några tankar på vad du ska göra sen, kom ihåg att dessa är dina 3år att spendera, gör något vettigt av det - väx som person om inget annat.

And one more thing, ge inte upp för lätt - speciellt när du bara inte pallar.

Hur är universitet och programmet du läser egentligen? Vare som du förväntat dig eller annorlunda?

Vill svara: "Det är dumt. Det är idiotiskt. Det är inte alls som jag förväntade mig och jag hatar det". Men, eftersom att jag har varit här i två månader nu så har stället "vuxit på mig". Det är väl både bra och dåligt. Ibland känns det som att jag vill hoppa av (speciellt i början, då tvivlade jag varje sekund) men nu har jag insett att detta är något som är värt att kämpa för.

Universitetet gör mig mycket mer sårbar än vad jag förväntade mig. Det känns som att man släpps in i en skog och förväntas hitta tillbaka. Allt, föreläsningarna, böckerna, studeietiden - det är som att man får klara sig på egen hand i allt. Säg exv vad du ska plugga för något. Ingen kommer att säga att det är kapitel 4-7 provet är på, utan du ska utifrån föreläsningarna och tentorna gissa dig till vad som är aktuellt och sen hoppas på att det du pluggat varit nyttigt och inte gå och grubbla så mycket över all tid du spenderat på onödiga sidospår. Det är en sån skillnad från när jag var yngre och kunde "plugga smart".



Hehe, hitta denna gamla bild i arkivet. Tror den är sen slutet av 2010. (Det kan jag alltså avgöra utifrån ögonbrynens tjockhet.)

/Samar