Retardsunites

Jag vill bara be om ursäkt sådär supersnabbt för att jag är en totalkass bloggerska. Jag vet att jag lovade att svara på era funderingar och sånt men jag är inte riktigt sådär superpeppad på att blogga när jag har en hel del andra saker på gång. Som jag har förstått det så finns det några 1:or som har skrivit till mig som vill att jag ska ge några tips på hur man ska hantera allt nytt. Sanningen är att jag befinner mig i samma sits själv och kan inte säga mer än att vi (både ni och jag!) måste försöka ha lite tålamod och lita på att allt kommer att lösa sig.

Det är ganska så ironiskt att jag säger det då jag själv kämpar för att hitta just tålamod. Jag antar att vi alla får hoppas på bättre dagar och att det blir som vi önskar. Helt enkelt lita på att allt vi gör här i livet leder till en punkt som är lite bättre och lite lättare.

 

Jag vill bara avsluta med ett litet citat som peppar mig.. (Jag vet att jag har gått och blivit en uppsala-musse (min syrra kallar det för det, dvs väldigt "öppen" och kulturellt-mixad (typ svensk i muslims kropp) som bara häver ur sig religiösa begrepp hit som happ) men jag antar att detta är något som ger mig mycket trygghet i mitt liv just nu och det känns lite snevt att hålla er alla borta från vad jag tycker/tänker på riktigt.)

Citatet är något i stilen: God does not take something from you without replacing it with something even better. Tryggheten, ståltheten, lugnet, lyckan, kärleken, hoppet, styrkan. Ja, allt jag kände att jag hade innan jag kom hit, det kommer insallah att ersättas av något ännu bättre. Om det är imorgon eller om 20 år det vet jag inte, but then again, "tålamod" var ordet.

/Samar